Anta nu att du vill börja skriva en historia. Du måste ha karaktärer. Så - hur skapar du dem?
Jag brukar börja med att hitta ett passande namn. Namn säger en hel del om en person. Jag brukar kunna fundera ut någon enstaka egenskap hos mina karaktärer som säger en del om deras personlighet som jag ser den. Sedan försöker jag hitta ett namn som utgår från det - det finns många bra sajter för det här, och min favorit är den här.
Akshay, en av mina karaktärer, fick en del av sin personlighet på det viset. Hans namn är hindi (för han är indier) och betyder "odödlig" eller "evig". Jag gillade det, eftersom han är rättsläkare. Eftersom han jobbar med döden (som ju påminner om ens odödlighet på ett ganska kraftigt sätt...) gör det hans namn dubbelbottnat. Samtidigt är betydelsen "evig" en påminnelse om att han representerar någonting som Charlie saknar i sitt liv - en stabilitet, en trygghet. Från början hette Akshay "Jonathan", och var en ovanligt trist person som jag inte alls fick något grepp om. Han kändes fel, och jag fick honom inte att fungera. Av en slump, eller en ingivelse, kom jag att tänka på Indien, och då klickade det till: Indien! Han är indier! När jag fått den saken klar för mig, gick det mycket lättare (och samtidigt blev det svårare, eftersom jag inte vet något om Indien, och var tvungen att studera den saken). Ingen karaktär i min bok är, i mitt tycke, lika klar och stark som han.
Min huvudperson Charlotte - Charlie - hette från början Celeste. Det stämde inte alls, så jag bytte namn med modern, och då blev det lättare. Om något känns fel när du skriver, kan det alltså bero på namnet. Pussla omkring lite tills det känns rätt - det kanske är allt som behövs. Men bara namnet hjälpte inte på Charlie. Hon blev inte en färdig karaktär för det.
Efter att namnet har klarats av kommer nästa lilla detalj: Hitta karaktärens röst. Följande är utdrag ur Diana Gabaldons bok The Outlandish Companion, men jag sätter in det hela i mitt eget sammanhang. Det här är alltså hennes tips på hur man hittar fram:
Kulturell bakgrund: Det är precis det jag gjorde med Akshay, utan att veta att det var en metod ;-) Man ger helt enkelt karaktären en exotisk bakgrund, och lär sig om denne genom att studera den specifika kulturen. För Charlies del var hon halvt engelsk, halvt svensk. Eftersom jag har bott i England, och jobbat där, fanns det inget nytt att relatera till.
Bakgrund: Detta är en metod som också Elisabeth George förordar (starkt). Du ger karaktären en bakgrundshistoria - bara för din egen användning, ingen annans - och försöker förstå karaktären genom den. Charlies bakgrund stod ganska klar för mig, och är ganska komplex (bland annat genom hennes far) vilket gav mig en hel del kött på benen.
Den rationella ansatsen: Kan vara lite knepig. Den går i huvudsak ut på att man gör ett psykologiskt test på sin karaktär, för att få ett grepp om dem. Ingen metod som Diana Gabaldon rekommenderar, men det finns väl alltid någon som tycker att det är en bra idé (psykologer, eller så).
Den intuitiva ansatsen: Kanske den enklaste. Som Diana uttrycker det: Lev med dina karaktärer ett tag. Tänk dig in i olika situationer där karaktären agerar. Inte nödvändigtvis situationer som har med handlingen i boken att göra. Tänk dig in i hur karaktären reagerar på vissa saker (Diana nämner en så trivial sak som att klippa tånaglarna. Hur reagerar karaktären på att se något sådant? Med äckel? Eller genom att erbjuda sig att hjälpa till?). Annars kan man låta någon annan karaktär betrakta den du vill veta mer om. Det är också en metod som Diana tipsar om, och det är något jag försökte mig på med gott resultat. I Akshays kapitel (skrivna ur hans perspektiv) noterade han hur Charlie kämpar med sig själv, för att behålla kontrollen i alla situationer. För att inte visa sig svag. Aha - då var det bara att fråga sig vad Charlie har för skäl att agera på det viset. Vem är hon, vad vill hon, vad ser Akshay? Det blev helt enkelt lättare för mig att förstå mig på henne på det viset. En jättebra metod!
När du hittat rösten, och därmed karaktären: se till att alltid hålla kvar den! Att förlora rösten och ge efter för någon annans (din egen, inte minst) är så väldigt lätt, och ger tyvärr aldrig bra resultat. När mina scener inte fungerade berodde det oftast på att karaktärens röst drunknat i något annat. Jag fick helt enkelt sätta mig ner och verkligen tänka igenom det hela. Skulle Charlie verkligen ha uttryckt sig på det eller det sättet? Hur skulle hon ha gjort - egentligen? Oftast börjar scenen fungera så snart man hittat tillbaka till rätt röst.
Linda G
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Sökte på google som sista desperat åtgärd "skriva inte hitta fram till karaktären" och fick fram ditt blogginlägg som första träff. Ditt tips om att skriva ur annan persons perspektiv för att hitta fram till karaktären och karaktärens röst tog jag genast till mig. Jag har försökt i över ett år nu att hitta fram till en viss person som jag skriver om; han glider hela tiden undan. Och nu när jag försöker skriva ur jagperspektiv med honom går det inte mycket bättre... Jag har svårt att hitta hans röst. Kanske hjälper det att låta människorna runtomkring honom berätta om honom för mig.
Hoppas att det hjälper! Karaktärsröster är ju så viktiga, och när de funkar tappar man lätt luften. Ge inte upp bara, utan försök hitta olika sätt att tackla det hela på. Snart hittar du ditt egna, som funkar för dig, och då ska du se att det lossnar.
Lycka till! (och kolla gärna in mitt senaste inlägg på den här bloggen om du vill -- du och din problemställning inspirerade mig att skriva det)
Post a Comment