De tio reglerna enligt Elmore Leonard

Elmore Leonard, amerikansk författare, listar på sin website tio regler (eller snarare förbud) i skrivandet, som man - enligt honom! - måste hålla sig till för att det ska bli en godtagbar bok.

1. Ha aldrig väder i en öppningsscen. Läsaren kommer, enligt Leornard, spendera mer tid åt att leta efter människor än bry sig om väderförhållandena.

Lindas kommentar: Jag tror att det är ett vanligt misstag. För att man är en aning osäker, och vill fylla ut med ord. Innan jag läste den här regeln älskade jag att relatera till väder. Det gör jag inte längre...

2. Undvik prologer. De kan vara irriterande, och eftersom dessa är en bakgrundshistoria, kan man lägga in dem var som helst i boken.

Lindas kommentar: Många svenska deckarförfattare skulle falla på den här regeln, med andra ord... Jag har aldrig stört mig på det, det måste jag erkänna.

3. Använd aldrig ett annat verb än "sa" ("sade") för att framföra en dialog. Verbet innebär, enligt Leonard, att skriva läsaren på näsan med något som borde framgå i vilket fall som helst.

Lindas kommentar: "Suckade han". "Utropade han". "Stönade han". Nej, det är helt rätt. Show, don't tell (och det sägs förresten vara ännu en av författandets grundregler).

4. Använd aldrig ett adverb för att modifiera verbet "sa" ("sade"). "Sade han allvarligt", till exempel. Detta är, enligt Leonard, en dödssynd. Man stör lätt rytmen.

Lindas kommentar: ABSOLUT! Om det händer någon gång, är det helt okej. Men hela tiden - usch. Och tyvärr verkar svenska författare mycket förtjusta i att skriva på det här viset.

5. Använd utropstecken med måtta. Två eller tre per 100 000 ord.

Lindas kommentar: Tja... Antar det.

6. Använd aldrig ord som "plötsligt" eller "det tog hus i helvete" (översättning?)

Lindas kommentar: Jag vet inte... Ett "plötsligt" här eller där är väl inte så farligt? Eller?

7. Använd dialekt varsamt. Om man väl börjar, är det svårt att sluta.

Lindas kommentar: Dessutom är det, för det mesta, jobbigt att läsa. Och - författaren själv kan glömma sig och falla tillbaka till "normal" svenska. En del författare använder emellertid dialekten som stilgrepp (som Jonas Hassen Khemiris "Ett öga Rött"). För mig fungerar dialekter dock bättre i engelsk text än i svensk. Jag irriterar mig oftare på dialekter i svensk text.

8. Undvik detaljerade beskrivningar av karaktärernas utseende. Utseendet ska komma fram ändå, genom "tonfall".

Lindas kommentar: Jag anser att det iallafall är bättre att vara sparsam med beskrivningarna. Att inte ta allting på en gång, om man nu måste beskriva sin karaktär, är mycket bättre än en halv sida med ingående detaljer. Lägg in små småbitar om utseendet här och där. Och helst inte alltför övertydligt.

9. Var inte för detaljerad med att beskriva platser och saker. Enligt Leonard är detta saker som kan stoppa flödet och tempot.

Lindas kommentar: Håller med. Fantasin jobbar ändå, om det är skickligt gjort.

10. Försök att utelämna det som läsaren brukar undvika. Tänk på vad du brukar hoppa över när du själv läser en bok. Beskrivningar om väder, eller ett inhopp i en karaktärs huvud. Du vet redan vad karaktären tänker, eller så bryr du dig inte. Leonard pekar här på att man inte brukar hoppa över dialog.

Lindas kommentar: Håller med. Många svenska författare är mycket bra (eller dåliga) på att överdriva. De är rädda för att läsaren inte ska förstå, och tillbringar därmed en hel del tid med att upprepa och tjata inifrån karaktärens huvud, istället för att lita på karaktärens handlingar och ord. I mitt tycke blire det bara svårläst och dumt (fast det kanske jag säger för att jag älskar dialoger?)

Jag vill lägga till en sak på den här listan:

11. Skriv aldrig vad en karaktär tycker att han/hon känner. Förstår ni vad jag menar? "Han tyckte att det kändes skönt". Visst - det går att säga så. Säga. Och ibland kan det vara stilenligt riktigt att skriva så. Men för det mesta låter det faktiskt inte bra. Och varför? Tänk efter: hur låter det i erat huvud när ni tänker på hur skönt något är? Låter det: "Jag tycker att det här skönt"? Eller låter det mer: "Det här är skönt"? Om man skriver ur tredjepersons perspektiv, eller första person, ska man vara personen. Genom "tyckte att det..." distanserar man sig, och tappar läsaren. Undvik.

Leonard säger också:

If it sounds like writing, I rewrite it.

Japp. Jajamän. Meningen är ju att berättelsen ska stå för sig själv - utan att författaren "märks" i texten. Ett tips: skriv ut texten på vanligt papper och läs igenom. Känns det onaturligt? Skriv om. Håll på tills det känns rätt.

En sista sak: när man skriver finns det inga regler. Bara så ni vet :-)

Linda G