Att skriva en "killer synopsis"!

Lite tekniska detaljer är aldrig fel, eller hur? En sak som du förmodligen kommer att stöta på när du ska skicka iväg ditt manus till förlagen, är att en del kräver synopsis. Det står aldrig hur dessa ska se ut, eller vad de innebär. Ska hela berättelsen lyftas fram, eller ska det se ut ungefär som baksidan på en bok? Hur lång ska den vara?

Här i Sverige känns det åtminstone som att detta är av underordnad betydelse - därför att de flesta förlag faktiskt kräver både synopsis och manus, och förmodligen kommer att kasta en blick på ditt manus även om din synopsis är klen eller mindre välskriven. Hur som helst så skadar det inte att ha en snygg synopsis. Ju bättre presentation av ditt arbete, desto större chans att du kommer att passera nålsögat. Se det som en jobbansökan - ett snyggt CV gör bättre intryck, eller hur?

I Amerika är synopsisen dödsviktig. Många förlag (eller kanske snarare agenter) gör sitt urval baserat på enbart denna, vilket gör att om man inte har en "killer synopsis" är mycket förlorat redan här. Alltså, har man utvecklat en del knep för att få till just det där lilla extra när man skapar sin synopsis.

Min husgud Diana Gabaldon har sin metod som hon kallar "the comic book method" - vilket helt enkelt är ett sätt att arrangera synopsisen genom att använda serietidningslayout (hon har jobbat med att skriav manus för Disney, så det här kan hon!). Jag ska försöka, baserat på vad jag läst av hennes kommentarer i CompuServe, att beskriva metoden. Den är uppdelad i olika rutor, som en serietidningssida.
Ruta 1, eller Öppningsrutan måste presentera huvudkaraktären - den vars fokus hela berättelsen vilar på, och som har med huvudkonflikten att göra. En normal serietidning har åtta rutor (ibland sju; man kan använda dubbelruta, om man vill visa en vidvinkelbild); den första sidan har dock fem, vilket är öppningsrutan med fyra små (eller normalstora) rutor under. I "första rutan" ska vi sålunda presentera vår huvudkaraktär, och dennes största konflikt. En annan sak som bör tas fram i ljuset är öppningssekvensen i boken. Rita helst med stora linjer och tydliga bilder, så att säga, så att läsaren inte blir förvirrad eller förlorar sig i detaljer.

För min egen bok skulle det kanske kunna bli;

Ingenting 26-åriga Charlotte - eller Charlie, som hon föredrar att kallas - Nordberg har gjort på senaste tiden verkar bli rätt. Hon är frilansjournalist, men får inga uppdrag. Hon har inga pengar, ingen pojkvän och vantrivs dessutom vansinnigt i sin lilla lägenhet i London. Den saken är dock på väg att ändras - sedan hyresvärden tröttnat på att hon inte betalar hyra, och beslutat att vräka henne.

Sådär ungefär (det här skrev jag nyss, så det kanske inte är riktigt hög klass, men det ger kanske en fingervisning om vad som menas). Nu har vi hursomhelst första rutan. Nu ska vi koncentrera oss på de fyra små rutorna undertill. I tre av dem kan vi ta in den bakgrund eller förklaring som behövs, men i den fjärde måste karaktären komma i rörelse.
I mitt fall kanske vi behöver förklara det mest akuta - vad som händer i början av boken. Här måste vi antagligen presentera en av de personer som spelar en viktig roll i hennes liv och för hennes livsval, och sålunda för boken;

Charlies högst älskade, svenskfödde far dog i en bilolycka när hon var sexton år gammal, och de vänner hon har i London, saknar möjlighet att hjälpa henne ur knipan. Utan att ha något egentligt val, måste Charlie sålunda svälja stoltheten och be sin mor om hjälp.
Till hennes stora förvåning blir hon av modern erbjuden jobb som husvakt i en mindre ort på den engelska ostkusten - ett jobb som inte bara lovar möjlighet att ta sig ur den livssituation hon befinner sig i, utan också ger henne en chans att komma närmare kusten och havet, som hon älskar och minns från sina barndomssomrar i Sverige.

Möjligtvis skulle det kunna se ut sådär. Nu har vi en öppningsruta, samt de rutor med bakgrund som vi behöver - och de ser ungefärligt proportionerliga ut, också. Antagligen kommer det också fram att en stor del av Charlies vantrivsel och oförmåga att anpassa sig har att göra med en längtan till något hon minns och förlorat i sin barn- och ungdom - precis som det ska vara.
För att bespara er från alltför lång läsning, kommer jag inte lägga ut mer av min synopsis här *skrattar*. Den sista rutan på sidan nämnde jag skulle innehålla rörelse, alltså direkt handling. Den saken har jag inte tagit med i mitt exempel, men jag skulle förstås kunna fortsätta med att berätta vad Charlie gör när hon anländer till den lilla staden, och hur man ser på hennes ankomst.

Vad man alltså gör i den här metoden, är att låta varje "ruta" berätta sin egen del av historien. Vad som händer i en ruta, leder till det som händer i nästa. Försök inte stoppa in för mycket detaljer eller bilder i varje ruta, så att du gör läsaren förvirrad. Se hela tiden din berättelse ungefär som om du skulle läsa en serietidning, och få fram essensen på det viset. Vad är de viktigaste händelserna? Vilka personer spelar de viktigaste rollerna, vems perspektiv ser du händelserna ifrån? Försök att få fram det viktigaste, och gör det så tydligt som möjligt! Ganska trevligt sätt att jobba på, eller hur?

En annan mycket bra och lätthanterlig metod beskrivs av en annan medlem på forumet vid namn Dee-Ann Latona LeBlanc i en av henne skriven artikel. Den är en aning för lång för att jag ska orka översätta den just nu. Möjligtvis senare, om det skulle dyka upp några önskemål. Annars är den njutbar på engelska också.

Storleken på en synopsis? Tja... Ta så mycket du behöver - men använd sunda förnuftet. Ett manus på hundra sidor behöver kanske inte synopsis på fyra fulla A4.

Att skriva en synopsis har aldrig varit så lätt, eller hur? Det är bara att sätta igång!

Och som vanligt är det fritt fram att fråga eller kommentera...