Våga vara hård

Enligt detta inlägg var det William Faulkner som sa det först; kill your darlings. Och precis som författaren till inlägget snabbt förklarar, betyder inte det att man ska ta en motorsåg och göra rent hus därhemma - utan helt enkelt att man måste våga göra sig av med de där små styckena i manuset som man älskar så högt, men som egentligen inte har någon funktion alls att fylla.

Själv hade jag en scen i "Det rätta skälet" som jag tyckte var det bästa i hela boken. Problemet var bara att den inte riktigt kändes rätt. Jag skrev om den, och putsade och försökte göra den så bra som möjligt. Jag skickade den stolt till en betaläsare, som ett litet smakprov på boken (underligt nog hörde hon aldrig av sig efter det *host*) och jag var så stolt, så stolt. Tills jag insåg att scenen var totalt överflödig. Den ledde ingenvart. Den hade inte med historien att göra. Allt den handlade om var två människor som åkte till en strand, där ett mord begåtts femton år tidigare. Ingenting avslöjades. Det fanns heller ingen arc - det vill säga en fråga, som besvaras genom konflikt. Det fanns ingen konflikt. Alltså, var jag tvungen att göra det där hemska, som dock är så nödvändigt för att resultatet ska bli bra: jag var tvungen att döda min älskling.

Sådant här är givetvis tillämpligt på karaktärer också, och på ett betydligt mer handfast sätt än att markera texten och radera den. Onödiga karaktärer kan man helt enkelt ta livet av. I min nuvarande historia är det minst en som får stryka på foten: en alldeles väldigt trevlig, kärleksfull, till och med spännande man. Den sortens attraktive hjälte som alltid får flickan i slutet av boken. Nå, i min bok, får han inte det. För konstens skull får han offra livet - därför att han bidrar med mycket mer som död än som levande. Hemskt, men så är det (jag vill understryka att jag inte är riktigt så här blodtörstig när det gäller folk som rör sig i min verkliga vardag...).

Sätt dig ner och tänk efter. Har du något i ditt manus som känns speciellt kärt? En karaktär, en scen, en anekdot, en mening. Fundera riktigt länge på vad din älskling bidrar till. Om den bidrar med något. Gör den inte det, så ta modet till dig och gör dig av med den. Det är ett relativt snabbt ingrepp. Smärtan är värre. Men tro mig, den är övergående - och det blir snabbt bättre. När det väl är gjort kommer du att undra varför du inte gjorde det tidigare, och varför du inte på en gång insåg vilket lyft det blir för historien att bli fri från dessa älskade, men tunga och onödiga kolosser.

I den nämnda artikeln rekommenderar jag en surfning på länkarna i nederkanten. En del är fascinerande, andra... direkt underliga (som den som rör hur man tar död på någon med en ihoprullad tidning. Återigen vill jag understryka att jag normalt inte är särskilt blodtörstig). Värt en titt, iallafall.

Nästa inlägg tänkte jag tala om hooks och hur man ordnar sina kapitel. Och någon gång inom de närmsta dagarna tänkte jag också att vi faktiskt skulle titta på ett exempel ur "Det rätta skälet" - till skräck och varnagel. Och kanske ta lite lärdom av det också.